Vardagskul

Jag har döpt min hårddisk till (X:), så varje gång jag ska ha filer ur den är det "The X-files" jag bläddrar i.

Now that.. I can't abide

Antingen har man väll sett detta mästerverk eller så borde man skamset ta och pallra sig ner till närmsta biograf och se det illa kvickt. Jag satt och fnittrade som en tjej igenom hela filmen. Tarantino vet precis var mina filmiska g-punkter sitter och han har plockat fram stora kittlar-fjädern. Och med den kittlar han upp mig i brygga och sätter även en punkt för andra världskrigets filmkarriär.
Viss kommer det säker göras fler filmer med nazister som slagpåsar, men helt ärligt kan vi nog konstatera att det blir nog inte mycket bättre än så här. Alls.

Om man sen även råkar ha en total "man crush" i världens charmigaste Brad Pitt, då finns det en stor risk att man kanske upplever en lättare utlösning eller två.

Så hur som helst, har du inte sett den - se den.
Och till samtliga medarbetare bakom denna film - min eviga tacksamhet.

Har du någonsin upplevt?

Lördag och brist på initiativ. Egentligen ingen lust att göra någonting, men sällskapssjuk och rastlös. Gjorde J. besviken med min beslutsångest och hon hittade på någonting annat.
Jag har en tendens att lägga sådana småsaker på mitt samvete vilket kanske troligtvis hjälper mina ångestattacker på traven när det väl är dags för sådana. Det är ju tokdumt egentligen.

Iallafall, troligtvis tar jag en sväng förbi Tämmäjj inne i paris, som lovade skumpa och ljuva livet. Jag gillar ju skumpa och dimma så det passade sig rätt fint. (Tämmäj som i skrivande stund meddelar att han ska till vargaland och hälsa någon farväl, åter igen blir många planer till inga)

Nej nog! Nu ska jag dricka öl framför datorn en stund och lyssna på Jimi Hendrix's livegrejer. Låtsas som om sverige fittliv inte är det liv vi lever. Sedan ut i kylan med blandade känslor!

You've reattached the twitch

Fredag på soffan. Ser om den helt fantastiska serien "Arrested development" med J. Vi har redan kommit till säsong 3 vilket besvärar mig då detta är den sista säsongen på detta mästerverk.
Jag har redan fallit i gamla mönster i skolan (jo, det är ju så att jag på gamla dagar börjat läsa igen) samma gamla motivationssvårigheter och en otrolig likgiltighet.

Nu på kvällen körde en buss förbi mig när jag väntade på hållplatsen, jag vinkade förvånat. Busschauffören skakade på huvudet och bibehöll samma höga fart förbi och iväg utom synhåll. Jag fördömde honom med allt mitt samlade förakt.

Brackett, WI

I never could get the hang of Thursdays

Ledig idag såsom varje torsdag. Solen briljerar med en hetta ovanlig för dessa dagar. Iklädd enbart kalsonger i en brassestol på altanen dricker jag en kopp kaffe och läser stillsamt ironiskt nog Strindbergs Inferno.
Det slår mig plötsligt att hans "danska målarvän" nog inte är någon annan än Edvard Munch.

I övrigt har mina senaste försök att få tag på ett exemplar av "Förensligandet i det egentliga Västerbotten" varit förgäves. Men än har jag inte gett upp. Fortsättning följer.
Nog om det, nu ska jag in till det lilla varma Paris för att möta upp J.

That dirty rhythm moves me

En ny form, en ny peson, en ny ton. Ända samma jag. Samma tramseri. Ni dock, ni känner mig inte. Jag känner heller inte er.
Flykten i dans och dimma var inte längre alls tillräcklig men trots detta vågade jag inte skriva om det. Jag vågade inte skriva alls.
Fegheten är människans värsta synd.

Jag börjar på en tom sida nu..