Det här med France Telecom

Det franska företaget France Telecom var nyligen med om sitt 22:a självmord på ett och ett halvt år. Då inte ytterligare 13 självmordsförsök inräknade.
Man kan undra hur vardagen ser ut på ett företag där nästan två personer varje månad finner livets nöjen otillräckliga. Man kan även undra hur man tänkte när man väntade i ett och ett halvt år med att uppmärksamma detta sjukt obehagliga fenomen.
Det är ingen som gått bananas med machete eller bränt ner skiten heller, vilket skrämmer mig ytterligare.

France Telecom, dödens dystra företag.

Det här med Judarna

Judarna har fått ta emot en massiv storm med skit genom historien. Varför?
Jag vet i ärlighetens namn knappt vad en Jude är. Jag tror inte ens jag har sett en enda Jude på riktigt. Vad har jag missat? Vad har dessa Jesu mördare gjort för ofattbart ont mot sin omvärld?

Det här med kroppen

Är det inte lite löjligt vad bräckliga vi är ändå? Har ni tänkt på att man lever i princip hela sitt liv med någon slags åkomma ständigt närvarande. Är det inte en förkylning så är det huvudvärk, fotvårtor, magkatarr, hudcancer, eksem, ryck i ögonnerven, håravfall, kondylom, svininfluensan, skrapsår, hemorrojder, alkoholism, dålig andedräkt, springmask, springmask med dålig andedräkt, cystor, öroninflammation, mjäll, utslagna tänder, benbrott, kaffefläckar, slut på kaffe, panikångest, arbetslöshet, skrivkramp och gud vet vad mer för fanskap som kommer avlösa det man redan hårt kurerar och förbannar sig över.
Jag vill bara vara helt och hållet tokfrisk och glad en liten liten stund. Är det så mycket begärt, kropp?

Cold blooded

På rak arm känner jag stark lust att dricka mig full som en örn. Helst i sällskap. Senaste två fredagar har jag spenderat ensammen och toksvängd på golvet brevid min soffa (Man kan undra varför jag inte valde att sitta på den för ändamålet(Haha!) specialutformade soffan)
Detta är något som dels avlastar och dels gör mig hemskt rastlös.
Det är mycket fint just nu, men också mycket jobbigt, Och det är något gåtfullt skamligt att berusa sig i ensamhet, inte sant?

Öl är som bekant fika, fika är öl.
Någon som vill fika med mig?

Rolig kuriosa

Quinoapasta luktar, när man kokar den, precis som gräs. Ja den sortens gräs.

Strap-on på vers

Regning morgon, jag var dyblöt när jag kom fram. Hon pratade om Homeros i otakt. Jag satt mest och drömde om varje ny sekund. Idioter diskuterade och förundrades över det uppenbara.
Gråare och färglösare än gräs i höst. Motvinden susade i öronen.

Vardagskul del 2

När jag tömmer min papperskorg så låter det såhär:

Hur man förstör en fin morgon

Vakna av klockan fem timmar före din dygnsrytm. Tvinga dig upp och skaka av morgonköld medan du tvingar i dig en rätt god kaffe.
Klä dig varmt, det är ju höst. Hoppa upp på cykeln och upptäck att du måste cykla som en dåre för att hinna i tid, dessutom är det grov motvind. Sitt toksvettig och lyssna på otroligt tråkiga genomgångar om ekonomi. Cykla hem och upptäck att höstan förvandlats till högsommar och att det är motvind ÅT BÅDA HÅLLEN!!! Svettas och gråt blod.

Rädda situationen med hemmagjord pizza och Zoolander.

Vardagskul

Jag har döpt min hårddisk till (X:), så varje gång jag ska ha filer ur den är det "The X-files" jag bläddrar i.

Now that.. I can't abide

Antingen har man väll sett detta mästerverk eller så borde man skamset ta och pallra sig ner till närmsta biograf och se det illa kvickt. Jag satt och fnittrade som en tjej igenom hela filmen. Tarantino vet precis var mina filmiska g-punkter sitter och han har plockat fram stora kittlar-fjädern. Och med den kittlar han upp mig i brygga och sätter även en punkt för andra världskrigets filmkarriär.
Viss kommer det säker göras fler filmer med nazister som slagpåsar, men helt ärligt kan vi nog konstatera att det blir nog inte mycket bättre än så här. Alls.

Om man sen även råkar ha en total "man crush" i världens charmigaste Brad Pitt, då finns det en stor risk att man kanske upplever en lättare utlösning eller två.

Så hur som helst, har du inte sett den - se den.
Och till samtliga medarbetare bakom denna film - min eviga tacksamhet.

Har du någonsin upplevt?

Lördag och brist på initiativ. Egentligen ingen lust att göra någonting, men sällskapssjuk och rastlös. Gjorde J. besviken med min beslutsångest och hon hittade på någonting annat.
Jag har en tendens att lägga sådana småsaker på mitt samvete vilket kanske troligtvis hjälper mina ångestattacker på traven när det väl är dags för sådana. Det är ju tokdumt egentligen.

Iallafall, troligtvis tar jag en sväng förbi Tämmäjj inne i paris, som lovade skumpa och ljuva livet. Jag gillar ju skumpa och dimma så det passade sig rätt fint. (Tämmäj som i skrivande stund meddelar att han ska till vargaland och hälsa någon farväl, åter igen blir många planer till inga)

Nej nog! Nu ska jag dricka öl framför datorn en stund och lyssna på Jimi Hendrix's livegrejer. Låtsas som om sverige fittliv inte är det liv vi lever. Sedan ut i kylan med blandade känslor!

You've reattached the twitch

Fredag på soffan. Ser om den helt fantastiska serien "Arrested development" med J. Vi har redan kommit till säsong 3 vilket besvärar mig då detta är den sista säsongen på detta mästerverk.
Jag har redan fallit i gamla mönster i skolan (jo, det är ju så att jag på gamla dagar börjat läsa igen) samma gamla motivationssvårigheter och en otrolig likgiltighet.

Nu på kvällen körde en buss förbi mig när jag väntade på hållplatsen, jag vinkade förvånat. Busschauffören skakade på huvudet och bibehöll samma höga fart förbi och iväg utom synhåll. Jag fördömde honom med allt mitt samlade förakt.

Brackett, WI

I never could get the hang of Thursdays

Ledig idag såsom varje torsdag. Solen briljerar med en hetta ovanlig för dessa dagar. Iklädd enbart kalsonger i en brassestol på altanen dricker jag en kopp kaffe och läser stillsamt ironiskt nog Strindbergs Inferno.
Det slår mig plötsligt att hans "danska målarvän" nog inte är någon annan än Edvard Munch.

I övrigt har mina senaste försök att få tag på ett exemplar av "Förensligandet i det egentliga Västerbotten" varit förgäves. Men än har jag inte gett upp. Fortsättning följer.
Nog om det, nu ska jag in till det lilla varma Paris för att möta upp J.

That dirty rhythm moves me

En ny form, en ny peson, en ny ton. Ända samma jag. Samma tramseri. Ni dock, ni känner mig inte. Jag känner heller inte er.
Flykten i dans och dimma var inte längre alls tillräcklig men trots detta vågade jag inte skriva om det. Jag vågade inte skriva alls.
Fegheten är människans värsta synd.

Jag börjar på en tom sida nu..